Jag går mot telefonen, fast besluten att ringa upp den där vd:n jag läste om i Dagens Industri. Jag är laddad. Redo för cold calling. Men på vägen mot telefonen hör jag plötsligt en röst inuti mitt huvud:
– Gå och fika först!
Jag stannar upp. ”Jag ska ju ringa nu”, tänker jag.
– Fika först… ring sen! säger rösten.
”Ja, det är ju klart”, tänker jag. ”En kopp kaffe skadar inte.” Rösten verkar hålla med mig:
– Alltid bra att ladda med en kaffe!
Jag slår mig ner med en kopp. Samlar mig. Laddar. Dricker ur. Okej, på det igen, tänker jag. Jag tar tag i lappen med vd:ns nummer. Då hörs rösten igen:
– Ring imorgon i stället… torsdagar är ingen bra dag att boka möten på…
Du har en röst inuti i huvudet.
Just det. En röst. Inuti huvudet.
Tror du mig inte? Sitter du just nu och tänker: ”Vadå? Jag har ingen himla röst inne i huvudet!”
Tänk igen…. det du just hörde… that’s the voice!
I försäljning måste du lära dig att gå emot de inre, negativa rösterna. Och att göra det du vet innerst inne är bra för dig. Vilket ibland kan vara att gå bort till den där telefonen, lyfta luren och boka in möten med nya, potentiella kunder!

En gång träffade jag en lärare i historia som berättade att han också arbetade med försäljning. Jag blev nyfiken.
– Vad säljer du för något? frågade jag.
– Tja…, sa han och såg finurligt på mig. Jag säljer på skolan, förstår du.
Jag stirrade på honom. Han såg min förvånade min och började skratta.
– Ja, det är inte knark, log han. Jag säljer historia, så klart.
– Historia? upprepade jag. Berätta! Hur säljer du historia?
– Jo, så här ligger det till, förklarade han. Framförallt i början av terminen, när jag har en ny grupp elever framför mig, en ny årskull, jobbar jag nästan uteslutande med frågeställningen varför de ska lära sig historia. Vilka är fördelarna? Vad har man för nytta av att lära sig historia? Vad kan en ung människa tjäna på att kunna historia? Varför är det bra att känna till historia – i en värld som bara verkar handla om nutid och framtid? Vilka är argumenten? Jag håller på tills polletten trillar ner hos eleverna. Då sänker de garden och utvecklar något jag kallar för ett naturligt intresse. När väl detta intresse etablerat sig har jag tre helt andra år framför mig än om jag rivstartat och kämpat mot en mur av likgiltighet.
Jag tänkte på min gamla historielärare. Han med alla årtalen. En sak var säker: han såg sig nog inte som säljare.
Det spelar ingen vilken titel du har. Vi är alla säljare.
Den intressanta frågan är faktiskt inte om vi då och då agerar som säljare. Den intressanta frågan är: Är du bra på att sälja? Är du bra på att kommunicera, övertyga, influera, nå fram?